Idag fick jag ett email från en av koordinatorerna för mentorskapet, som ingår i min inriktning på socionomprogrammet. Jag fick en förfrågan om att skriva ett önskeformulär där jag skulle beskriva inom vilken verksamhet jag önskade att få mentorskap. Jag tittade på frågorna i formuläret som löd: Vad brinner du för? Vad vill du arbeta inom för yrkesområde? Jag tittade länge på frågorna och tänkte, jaha då var det dags att bestämma sig. Nu är det dags att bli vuxen, att välja yrkesområde och en inriktning i livet. Nu är det dags för mig att bestämma mig, inget mer velande eller
hit och dit. Jag fortsatte att stirra på formuläret och önskade en kort stund att jag aldrig fått det där mailet, att jag inte hade skapat något Hotmail-konto överhuvudtaget.
Jag vet inte vad jag brinner för (även om jag angav vad som intresserar mig i önskeformuläret). Jag vet inte inom vilket yrkesområde jag vill befinna mig. Jag är av en osäker natur och ett önskeformulär av det här slaget baseras på idén om att ha någon slags uppfattning kring framtiden. Den här ovissheten gör mig inte orolig, istället vill jag hylla mig själv och alla andra som inte vet. Det handlar inte om en brist på kunskap eller brist på passion, det handlar om att bara inte ta ett beslut och att låta saker och ting
bero på.
När jag tänker på vad jag ska göra i framtiden ser jag bara en blank sida, precis som det här dokumentet, innan jag fyllde det med min text. Det betyder inte att jag inte strävar efter olika mål i mitt liv, jag vill bara låta framtiden vara oviss för att sedan fylla den och vara förväntansfull under processen. Jag vill göra det som är roligt även om jag inte vet vad som är roligt, förutom i den stunden då det faktiskt är
roligt.
Jag vill hylla alla er som inte vet och inte behöver veta. Ni som tar en chans för att det är skoj och inte för att ni känner er manade. Jag kanske kommer brinna för något, jag kanske rent utav kommer
brinna upp bara av tanken på mitt yrkesområde i framtiden, men just nu vill jag bara att saker ska bero på.
Allting ordnar sig, det vet jag, för att tiden går. Någon annan information äger jag helt enkelt inte. Det får bli min referensram och följeslagare.
Tillägnat Ante, som kommer få uppleva allting hon skriver ner på sitt livs önskeformulär.
Er tillgivna/Ellen
